Improvisation, ur ett didaktiskt perspektiv
För mig så är improvisation inte någonting som är knutet till en genre. För mig är det ett förhållningssätt i musik och det finns naturligt i min undervisning. Som en röd tråd.
Jag brukar tänka att alla mina elever och studenter är improvisatörer.
De är bara inte alltid medvetna om det ännu.
Att improvisera handlar nämligen till stor del om närvaro, lyssnande och kommunikation i musiken. Kommunikation både inåt och utåt.
För mig handlar detta i grund och botten om att vara närvarande i den ”lärande processen”. Den lärande processen är allt det som sker i rummet, tillsammans, i mötet med eleven. Hur eleven lär, upplever och tar in är centralt, därför jobbar jag med improvisation och det jag kallar ”byggstenarna” (melodi, rytm och sound) från första stund.
Att som pedagog arbeta med improvisation som förhållningssätt, är egentligen att vara lyhörd för HUR eleven vill utforska musiken med sitt instrument
Med hjälp av olika improvisationsövningar så kan jag stärka musikaliteten och kanske framför allt bejaka en lust till att lära sig mer. Jag upplever att det väcker nyfikenhet till att utforska sitt instruments möjligheter.
Min erfarenhet är att eleverna inte reflekterar över att de improviserar. De musicerar och kommunicerar. Kanske bottnar detta i att JAG känner mig trygg som lärare i att improvisera själv. Men jag tror ändå att alla, oavsett lärarbakgrund, kan lägga mer tid till att just låta eleven utforska själv.